Alla är olika och har olika behov. Ändå bygger samhället på att du ska vara perfekt – fullt frisk, jobba jämt, ha (h)järnkoll på vardagen och må bra i själen. Det är samhället som ska anpassa sig efter människorna och inte tvärtom. Det är dags att förändra Sverige.
Kampanjen var i Almedalen under politkerveckan. Se sändningarna från partiutfrågningar i efterhand webbtv.
Om ingenarperfekt
Bakom ”Ingen är perfekt” står Handikappförbunden, en ideell organisation. Vi kräver konkreta besked av Sveriges nästa regering – oavsett partifärg – inför valet.
Läs mer »
Det skriver SKL och SKTF i en debattartikel. Från FUB:s perspektiv är det bara att instämma i detta. De politiska partiernas lokalpolitiska ambitioner styr mycket av våra medlemmars vardag. Skolan påverkas främst av kommunens ambitioner, dagligverksamhet och boenden samt övriga LSS påverkas också av de kommunpolitiska ambitionerna. Därför är det viktigt att ta reda på vad partierna vill inför valet. I partiernas kommunpolitiska program nämns sällan de verksamheter som våra medlemmar dagligen berörs av. Det kan vara svårt att bilda sig en uppfattning om vad de faktiskt vill. Ofta är vi beroende av att ställa direkta frågor till partierna för att få svar på deras ambitioner. Men trots att vi ställer direkta frågor är det inte alltid så att vi får direkta svar. Det handlar inte om att vi vill ha svar som passar oss eller som vi vill ha, snarare är vi ute efter svar som gör att vi som väljare kan ta ställning.
Det kan tolkas som en demokratisk brist att FUB och dess medlemmar ofta får svar som inte går att ta ställning till, de är vaga, utsvävande och glider ofta ifrån sakområdet. Det är också märkligt att de politiska partierna inte har mer kunskap eller fler faktiska förslag inom områden som utgör en stor del av den faktiska verksamheten i kommunen. Det berör många: brukare, elever, lärare, anhöriga, personal i verksamheter, intresseorganisationer och väljare med intresse för välfärdsfrågor.
Varför är det så? Den enkla förklaringen är att partierna ger förslag som de tror kommer att maximera deras valresultat. De vinner inga val på frågor om LSS eller särskolan. Men den förklaringen är inte tillräcklig, idag vet vi att väljare ofta bestämmer sig sent, de är mobila och har inte längre någon stark partiidentitet som styr deras val. De rör sig över blocken och de röstar inte alltid utifrån vad som gynnar dem själva direkt. I ett val där det är jämt mellan blocken kan frågor som LSS eller särskolan ha betydelse för valresultatet. På så sätt vore det strategiskt fel att ignorera dessa frågor ur ett röst-maximerar perspektiv.
Samtidigt ser vi att frågorna faktiskt inte tas upp, framförallt i ett lokalpolitiskt perspektiv. En rimligare förklaring till det är att det finns för få politiker med kunskap och intresse för frågorna. De politiska partierna har inte en konstant ström av människor som vill engagera sig politiskt, de tappar medlemmar och har i vissa kommuner svårt att fylla fullmäktige. Däremot så finns det många människor som är engagerade i handkapporganisationer, om några eller ett flertal valde att arbeta inom ett politiskt parti skulle frågorna bli mycket synligare. Fler FUB-medlemmar i politiken. Det skulle föra vår demokrati framåt.
Om Emanuel
Emanuel Mörk arbetar för FUB (För barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning) i Stockholm stad/län och är redaktör för FUBbloggen.se
Rätten till personlig assistans och assistansersättning, assistansreformen, trädde i kraft 1994 och är därmed ännu en ung reform. Den utgör ett historiskt framsteg genom att för första gången någonsin möjliggöra för personer med omfattande funktionsnedsättningar och stora assistansbehov att leva som andra.
Avgörande är att tillgodoseendet av stora assistansbehov i och med tillkomsten av den statliga assistansersättningen lyfts från kommunal till nationell nivå. Genom frikopplingen av behovsbedömningen från beroendet av den lokala ekonomin skapades för första gången förutsättningar att fullt ut tillgodose också de stora assistansbehoven efter behov. Det är viktigt att komma ihåg att för den som har ett stort assistansberoende, kanske dygnsomfattande, är som regel den sista timmen lika viktig som den första. För många är utsattheten utan assistans fullständig. Den som har omfattande funktionsnedsättningar och stora assistansbehov måste också så gott som alltid räkna med att leva med dem livet ut. Dessa behov varierar med andra ord inte med kommunens skiftande ekonomi utan behöver tillgodoses långsiktigt.
Den assistansberättigades möjlighet att själv välja assistent är central. För den som har ett assistansberoende som omfattar en lång, ibland närmast obruten rad tillfällen under dygnet är personkemi och kontinuitet i samverkan med assistenten helt avgörande för att assistansen ska fungera. Assistentens förtrogenhetskunskap är mycket betydelsefull och personlig assistans är personlig eftersom den behöver vara det.
Rätt till statlig assistansersättning har den som under sammanlagt minst 20 timmar i veckan har så kallat grundläggande behov av assistans med personlig hygien, att äta, avklädning och påklädning, att kommunicera med andra, eller i de fall då det föreligger behov av särskilt ingående kännedom om den enskildes funktionsnedsättning. Den som har grundläggande behov minst 20 timmar i veckan har också rätt att få övriga personliga behov tillgodosedda genom personlig assistans.
Rätten till personlig assistans ger den enskilde makt över sitt liv. Grunden för assistansreformen är den enskildes rätt till självbestämmande och en självvald tillvaro. Personer med stora assistansbehov har genom reformen förvandlats från vårdobjekt till att bli subjekt i sitt eget liv.
Tidigare levde man ofta livslångt instängd i sin handikapplägenhet eller hos anhöriga eller på institution. Rätten till personlig assistans innebär att personer med stora funktionsnedsättningar i dag i stället kan delta som andra i samhällslivet, alltifrån föreningsliv och politiskt engagemang till kultur- och fritidsaktiviteter – men också på det personliga planet bilda familj och utveckla en social delaktighet i många olika sammanhang.
Den assistansberättigade kan låta kommunen vara arbetsgivare åt de personliga assistenterna, men många assistansberättigade väljer att ingå i brukarkooperativ eller anlita enskilda assistansföretag. Den assistansberättigade kan också välja att själv vara arbetsgivare.¨
Om Vilhelm Ekensteen
Vilhelm Ekensteen är ordförande för Intresseföreningen för Assistensberättigade, IfA. Hans bok På folkhemmets bakgård från 1968 banade väg för assistensreformen som det är hög prioritet att rädda.
Igår fick 452 personer som ställer upp i höstens val chansen att visa sitt engagemang för frågor som rör funktionshinder. Trots att Handikapprörelsen varit aktiv i Almedalen och på olika bloggar har inte frågorna kommit upp på den politiska dagordningen. Med enkäten vänder vi oss direkt till riksdagskandidaterna för att hjälpa väljarna att se vilka som prioriterar frågorna som inte finns med i TV:s och tidningars olika valtest.
Frågorna handlar om diskrimineringslagen, arbete, försörjning, tillgänglighet och assistans. Det ska ta ungefär fem minuter att svara på frågorna. Enkäten skickades ut igår eftermiddag. Idag klockan 07.45 hade 81 personer svarat. Snabbast att svara var Mehmed Kaplan, Miljöpartiet Vi hoppas på att en majoritet av kandidaterna ska välja att svara senast 31 augusti.
Om mia
Mia Ahlgren jobbar med arbetsmarknad, medier och IT på Handikappförbunden. Gillar att skapa möten mellan människor med olika perspektiv.
